maanantai 16. kesäkuuta 2008

Om ledarskapets negativa sidor och lite allmänt flummande

Det finns en massa positiva grejer med att vara styrelseordförande för en klubb som denna, men posten innebär även negativa sidor. Det som under den senaste tiden grämt mig är det faktum att man som ordförande väldigt ofta måste vara den som sätter motorn i gång, och sedan se till att den faktiskt fortsätter att brumma på. Med detta menar jag att jag måste se till att alla gör det de lovat eller åtagit sig att göra. Och det är inte alltid en trevlig uppgift. Det innebär i värsta fall flera samtal, sms, e-post och muntliga påminnelser om att saker och ting skall ske... Jag har en gnagande känsla av att jag därför emellanåt framstår som en gnällande surpuppa.

Missförstå mig inte, jag har märkt att människor allt som oftast har sina uppgifter någonstans i bakhuvudet och gör dem i sinom tid, och dessutom utan påminnelser. Det finns också flera som kommer fram med egna idéer och förbättringsförslag och som sedan genomför dessa. Å andra sidan har jag märkt att det finns människor med så många saker på gång att man lite måste puffa personen i fråga framåt i det ärendet man vill ha skött. Helst skulle man ju se att saker blir skötta "automatiskt", men verkligheten är en annan; det är inte alltid lätt att hitta "Codextid" i kalendrarna som fylls av jobb, studier, träffar med kompisar med mera.

Jag är själv en person, som alltid har cirka tusen saker på gång, och finner det emellanåt svårt att prioritera vilka ärenden som skall skötas först. Bland annat därför känns det lite dumt att själv kräva att vissa codexrelaterade ärenden skall skötas på momangen, när jag själv skjuter upp vissa av mina ansvarsuppgifter i mycket långa tider. Jag fick exempelvis idag färdigt ett projekt, som jag hade lovat sköta färdigt före årsskiftet! Att kräva sådant som man inte alltid själv lyckas med är inte så stiligt, det medger jag. Självklart beror mycket på ärendets natur; mitt projekt hade inte en absolut deadline och innebar enbart mitt arbete. Därför vågade jag sköta upp det med ett halvt år. Saken hade varit en annan, om projektet hade inneburit medverkan av flera personer och matchande av tidtabeller och uppgifter - eller om det haft en absolut deadline.

Jag saknar lite tryggheten från i fjol, då man hade någon annan som tittade en över axeln och hade koll på allt som hände och som dessutom såg till att allt skedde. Nu när jag håller på med det själv har jag märkt att det varken är så självklart eller enkelt. Det kräver en mängd med intresse och en hel del tid. Och så kräver det nerver, speciellt när man är en sådan kontrollfreak som jag, som verkligen har svårigheter att nakittera folk och som tror att allt blir bäst och snabbast skött om jag sköter det själv.

Men tanken att jag skulle sköta allt själv är garanterat inte meningen med våran klubb, och inte heller möjligt i praktiken. Klubben behöver alla medlemmars insatser på något hörn och alla insatser är mycket välkomna. Det kan handla om att delta i ett städningstalko, eller att sitta i ett förvaltningsorgan inom uni, eller bara om att sätta sin smutsiga disk i diskmaskinen... om enbart styrelsen skulle ta hand om dessa grejer, hade klubben enligt mig mistat sin hela idé: Klubben är i och för sig till för medlemmarna, men medlemmarna är också till för klubben. Närmare sagt är medlemmarna lika med klubben. Det är därför vi i styrelsen så gärna ser att så många som möjligt deltar i allt det som klubben har att bjuda på.

Nog med tjatet. Tänkte passa på att än en gång gratulera Club Lejonhjärta för segern. Fint jobbat, både lag och coachar! Eftersom priset enligt det jag förstått är en pengasumma, kunde det vara på tiden att ni splöare skulle betala lite hyra för utnyttjandet av Codex arkivutrymme nu när ni har lite fyffe... ;)

Njut av midsommaren,

Maria

Ei kommentteja: